Everybody loves the korv!

Den här helgen har varit så jäkla fin. I fredags hoppade jag in på ett jobbpass, skulle varit ledig från både skola och jobb annars. Kan tycka att det är gött att jobba en fredag sådär, då känner jag mig mer förtjänt av helg. Sen drog jag till Willys på Götgatan (har insett att Willys is the place to be om en vill handla billigt) och handlade upp mig inför helgen. Sen tog jag tuben hem till Gärdet, städade, öppnade balkongdörren (!), satte på Spotify och började greja lite mat. Lyckades med kycklingklubbor och rotfrukter i ugn, blev hur gott som helst! Kanske bor en liten liten kock i mig ändå.
 
Samtidigt som timern på maten plingade plingande det på dörren och Anton kom hit. Alltså, den fredagsfriden. Jag blir så glad då, när han kommer in och är så positiv och peppig och frågar och bryr sig och kramar och pussar. Hur som måste jag också vara ganska trevlig att hänga med, för Anton kom till dukat bord och kyld öl. Så vi satte oss ner och åt och drack och pratade igenom veckan. Vad som hänt på nyhetsfronten, vad som hänt på jobb och skola, våra vänner och familj, vad vi tänkt mycket på och kanske larvigt nog påminna oss om hur GÖTT vi har det här och nu. Jag har en tendens att hela tiden tänka på nästa roliga grej som ska hända, eller sakna Anton fast han faktiskt är hos mig. Då brukar han säga åt mig att carpa och jag försöker bli bättre på det. Men det är fasen svårt.
 
Vi drack rödvin och snusade. Pratade om Trump, socialpolitik och framtiden. Körde Spotifyleken. Sen kom jag på en grej vi skulle testa (och nu kommer du tänka Lisa: "stackars Anton som tvingas med på allt du vill göra Alice", men han tyckte faktiskt att det var intressant mää!). Obs för töntighetsvarning, men vi testade i alla fall att titta in i varandras ögon en hel låt. Utan att titta bort eller göra något annat. Sitta helt still. Och! Det var så häftigt? Satt kanske tre-fyra låtar helt stilla. För mig tog det typ en halv minut innan jag kunde slappna av och ba sjunka in i det, för det känns ju lite halvt obekvämt och larvigt, men sen var det bara så himla.. lugnt. Och fint på något sätt. Oooch det ena ledde till det andra om ni förstår mohaha (så tips, pröva't vettja).
 
På lördagen låg vi i sängen länge, kollade på Nyhetsmorgon, gjorde frukost. Tog oss till Hornstulls marknad, men eftersom det var premiärhelgen hade vi ju kunnat räkna ut med lilltånageln att det skulle vara smockat. Så, det blev mest en kamp om att ta sig igenom fölkmassan. Vi drog till Ringvägen och käkade sushi istället. Sen blev vi så trötta att vi åkte hem till Gärdet och glodde på film. Senare på kvällen drog vi till Söder igen, tog en bärs och gick på bio. Vi bokade biljetter på Victoria på Götgatan, har aldrig varit där förr. Det var så himla mysigt, vi hade köpt biljetter till en tysk film som heter Utan nåd som handlade om en kvinna vars man och son dog i en explosion, riktat mot just mannen utförd av nazister (konstig mening det blev?). Därefter fick man följa kvinnans enorma sorg och kamp i livet och rättegången. Tips!
 
Idag har vi varit på Polismuséet, finns en del museum här vid Ladugårdsgärdet. Vi gick runt och läste om Lasermannen, Peter Mangs och Alexandramannen bland annat, väldigt intressant. Nu har vi i alla fall kommit hem igen. Jag sitter och volontärchattar lite och Anton lagar köttfärssås, luktar så jäkla gött. 
 
Imorgon är det måndag och jag är fasen pepp. Har mycket kul och gött jag ska göra, det kommer bli bra!
 
 
 
Som det känns, Sånt som hänt | |
Upp