En flyttdag

I lördags hjälpte jag Anton att flytta. Han har haft ett andrahandskontrakt på Djurgårdsgatan i Linköping i ett halvår, men fick nu tag i ett förstahand i Åbylund. När vi först åkte till nya lägenheten på morgonen hade varken han eller jag sett lägenheten, men när vi kom dit blev vi båda två positivt överraskade. En jättemysig stor etta med stort badkar (viktigast) och fräscht rum och kök. Anton är en superorganiserad och planerande person vilket betyder att varje steg i flytten var noga utplanerad för att allt skulle hinnas med. Jag och hans föräldrar gjorde som han sa, kånkande och bar och körde och flyttade och fnulade och köpte. Det blev en hel del turer under dagen, till gamla lägenheten för att hämta grejer, till second hand för att köpa köksmöbler, till ytterligare en gammal lägenhet han bodde i kollektiv förr för att hämta grejer, till ikea för att köpa grejer. BAH. När klockan var halv fem, hans föräldrar åkte hem och vi låste om nya lägenheten var vi båda slut. Men, ett kylskåp fullproppat med mat, kall öl i kylen, en flaska bubbel och massa nyinköpa ljus gav oss mysenergi.
 
Vi tog varsinn öl, varsinn snus och satte oss i soffan. Kollade in kaoset. Men, det lugnet som infann sig. Så skönt, nu var vi klara! Anton gick upp ur soffan, småpillade lite i lägenheten, satte på badvatten, tände ljus, tog fram glas och bubbel. Vi älskar att bada tillsammans, då brukar Anton köra en nyhetsgenomgång för mig med veckan som gått. Jag tittar sällan på nyheter, men han gör det och brukar ha koll på vad som händer i världen och förklara för mig. Men denna lördagskväll låg vi bara där, sippade på bubbel, lyssnade på musik och pratade. Det var så himla mysigt!
 
Senare lagade Anton sin goda laxpasta och vi landade i soffan framför en Beckfilm. Trots tung flyttdag var det värt det, alla dagar i veckan!
Sånt som hänt | | Kommentera |

filosofen har talat

Jag tänker så mycket på personlig utveckling, att bli äldre, erfarenheter och lärdomar. Precis på samma sätt som man tänker om modern teknologi, att det fasen inte kan utvecklas mer moderna och effektiva apparater nu, tänker jag om mig själv ibland. Att jag nu vid 25 års ålder aldrig varit såhär klok och insiktsfull och haft sån koll på läget. Men så fort jag tänkt den tanken slås jag av att jag inte alls är färdigutvecklad. Det är tusen saker jag inte har insikt i, perspektiv jag inte lärt mig att se än och svårigheter i livet jag inte ens mött. Och när jag tänkt den tanken funderar jag på hur långt en ens kan utvecklas och vad detta tjänar till (meta). Antagligen är det något klurigt som kommit på att i 25-års ålder ska en kunna och ha koll på ungefär såhär mycket för att klara sig någorlunda i livet. När en var 22 (och festade loss i Oslo) var ens kunskap och insikter begränsade till det som kanske behövdes då.
 
Samtidigt måste ju utvecklandet vara limitless, eftersom samhället och allt runt omkring oss utvecklas och förändras hela tiden finns det ju ingen människa på jorden som skulle kunna klassas som psykiskt färdigutvecklad. Bilden av en färdigutvecklad person måste ju vara en dels utopisk men framför allt subjektiv bild, där alla människors uppfattningar om hur en fulländad utvecklad individ ter sig skiljer sig åt.  
 
Det är ju, kopplat till detta, också helt omöjligt att vara objektiv, rättvis och perfekt i alla skeenden. Jag brukar ofta tänka på hur de personer jag tycker bäst om är och beter sig, vad det är för egenskaper denne har som gör denne så bra. Samtidigt försöker jag aktivt efterlikna det, kanske inte personens beteende i fråga, men de egenskaper och kvaliteter som gör en bra människa. Men asså, det är ju skitsvårt. Dels för att en inte tjugofyra timmar om dygnet orkar vara perfekt (det tär ju fasen på en) och dels för att en inte kan bortse från vad en faktiskt tycker och tänker rent subjektivt. Vissa saker vill en heller inte rucka på, just på grund av ens egen personlighet tänker jag, något som grundar sig i ens egna principer och värderingar, irriation och envishet. Samtidigt skulle väl alla må (om inte för sin egen skull utan för ens medmänniskor) av att försöka jobba för att bli en bättre person. Men ja, det finns väl tusen anledningar till varför en inte gör det.
 
I relation till första styckets resonemang sätter jag vuxna människors värderingar och perspektiv. Jag kan fundera så himla mycket på vad en 50-åring varit med om, eller kanske valt att förbise, när denne uttrycker riktigt pissiga åsikter. Ska inte denne, efter alla år denne levat, vara en bättre utvecklad version av sig själv? Samtidigt kommer det då återigen in, att som betraktare ha insikt i att människor är olika, har olika förutsättningar, har varit med om olika saker och tycker därför olika om livets företeelser. Människor priorterar således olika saker i livet och väljer på ett vis att tycka och agera på ett visst sätt. 
 
Ibland kan jag se tillbaka på min barndom, mina högstadieår eller early twenties och tänka att vad lite jag visste då om allt. På samma gång kan jag föreställa mig framtiden och få svindel av hur mycket mer jag kommer inse och lära mig om livet. Att i detta nu ha en bensäker uppfattning om någonting har ju visat sig, baserat på tidigare levda år, att denne uppfattning med största sannolikhet kommer förändras. Antagligen kommer jag inte ha samma inställning till att skaffa barn, att bo i Stockholm eller mitt framtida yrkesliv om tio år som jag har nu.
 
Flummigt va?
 
Det jag tänker på | | Kommentera |

Bob Hansson

 
Livsviktigt | | Kommentera |
Upp