Alla känner apan

Idag tänker jag på att det är fredag men att det lika gärna kunnat vara en tisdag. Det är grått ute och jag har ingen känsla i kroppen. Ikväll ska jag ut till Rinkeby på praktiken och möta ungdomar där. Jag ligger i min säng och har precis läst ut Alakoski och lyssnar på Moneybrothers nya. Det är så mycket tankar jag inte ens orkar tänka, framförallt i anslutning till den här boken och till min praktik. Människor som mår dåligt och som vad man än gör kommer fortsätta göra det. 
 
Jag tänker ofta tanken i mötet med klienter att "ja, vafan ska man säga?". Människor som har det förjävligt. Vars föräldrar försummar dem, inte orkar med dem. Vad säger man då, när någon berättar det för en? Jag slås av att det inte alltid finns en lösning på problemen, det går liksom inte laga allt. Då försöker jag trösta mig med att man i alla fall får vara den som stannar och lyssnar lite extra. Haha blö gud vem är jag.
 
Annars: jag vill ha jul. Jag fläffar järnet, kan man göra det tills man börjar vid 15? Nästa vecka ska jag på en konferens om hur man pratar om porr med unga. I vår lämnar jag min lilla lägis på Gärdet - läskigt och lite spännande. Gud vad man (jag?) inte blir berörd av att se kärleksbilder på Beyonce och Jay-Z. Jag längtar tills jag är färdigutbildad. Jag vill ha ett stort hus med Anton. Åh fan vad jag ska göra mig lite edamameböner nu med mycket salt.
 
Och! Samtidigt ska jag lyssna på Avantgardets nya. Ändå bra fredag.
 
 
 
 
 
Det jag tänker på, Socialt arbete | |
Upp