furusundsgatan.blogg.se

Dagarna går och jag med. När man kallpratar om årstider och vädret brukar folk alltid säga att november är årets värsta månad. Jag brukar fnysa och kontra med februari. Men, detta år är jag beredd att hålla med majoriteten. Min november har överlag varit ganska, deppig. Har känt mig ledsen, nedstämd, uttråkad och grå. Jag liksom väntar på att tiden ska gå hela tiden. Jag kan bli ledsen av den tanken, att jag vill att dagar bara ska försvinna. Jag blir klyschan själv då och tänker "man veeet inte hur många dagar man har kvar, man kan ju inte ba gå å bocka av sina dagar då". Men samtidigt tänker jag, vafan, det är enligt gemene man årets mest sugiga månad, ba ta dig igenom det. Så, det gör jag. Med låga krav på mig själv. Lägger mig i sängen när jag kommer hem och kollar på svtplay och inte mycket mer än så. Det är lugnt.

 

Den här helgen piggade hur som upp mig. I fredags kom Lisa hit, jag köpte bubbel och bad henne ta mig sig något att käka. Då vetni, då kommer syrran in med en jävla hummer! Och räkor och truffelaioli. För dä var vi fan värda tyckte hon. Hon kände nog på sig att jag behövde det också. Vi poffade bubblet och tog ett långt bad, pratade igen. Vi pratade om män och hur jävla många det finns som suger. Vi konstaterade att det är fan ett mirakel att både hon och jag hittat varsinn person av manligt kön som är så jäkla bästiga att det vore troligare att de är felprogrammerade män än vanliga dödliga snoppbärare.

 

Jag slås ofta av hur ovettiga folk är, typ ute på stan. Lyckligtvis brukar jag sällan gå ut på krogen längre för att träffa nytt folk, rör mig hellre bland säkra kort. Folk jag vet är trevliga och kul att umgås med. Har liksom insett att chansen att jag ska träffa en människa helt random som jag kan ha en ömsesidig trevlig konversation med är typ obefintlig. Folk suger? Folk frågar inget, folk har pissiga åsikter, folk bryr sig inte om vettiga saker, folk är inte snälla.

 

Vi tog oss tillslut till Gamla stan där flertalet säkra, fina kort uppehöll sig. Tove och Matte spelade, lika duktiga som alltid. Drack massa öl. Pratade om djupa frågor med Calle, Love och Jocke. Kom hem och somnade vid 03.

 

I lördags när jag kom hem efter en runda på stan låg Anton i min säng. Det är lösningen på alla mina problem. Tänker, när november suger och jag är depp, att jag hur som är ihop med Anton och det är fan helt oslagbart. Låg bredvid honom i flera timmar. Fyllde på trygghetsdepån. Vi gick och köpte en pizza och kollade på en mysig film. Sen var det dags för helgens spelning #2, så vi drog oss, bakis och jävliga, till Geronimos för att se på Zubaida. Fan bästa jag sett på länge, hon är helt sjuk. Efter att ha hängt och snackat och kramat på allt fint folk tog vi oss hem och slockande på en sekund.

 

Söndagen gick åt till överlevnad och helgens spelning #3. Det var min balla syster som spelade med Siennorna, vilket gick så himla bra. Hon e coolast.

 

Och nu, ligger jag här i min måndagssäng med min måndagskropp och lyssnar på min Discover Weekly. Jag är ledig idag och ska samla kraft inför veckan. På tisdag - onsdag ska jag på konferens med praktiken. Känns vuxet. Sen har jag praktik tors-lör. Blir sena kalla nätter. Men, nu var det länge sen jag var ute och jobbade, så det ska bli spännande. 

 

Det är elva dagar tills jag träffar Anton igen. Det är fan tungt. Jag må väl vara en tönt då, men elva dagar är länge. Känns som att jag ska ta ett stort andetag nu och hoppa i vattnet och hålla andan, simma genom praktikdagar och skoluppgifter. Ska kämpa.

 

Måste fasen köpa en ny telefon så att jag kan lägga upp någon vettig bild här då å då. Hade!