Årets första snö

I lördags efter vi hade firat Jons födelsedag tog vi bilen vidare till nästa hus på landet. Stannade och handlade massa mat, lyssnade på Robyns nya i bilstereon. Självklart är det en skruttig sådan, bilradio alltså, så man måste hålla mobilen helt still för att aux-kabeln inte ska glappa. Skreksjöng också till Jojje Wadenius, älskar hans musik. Vi åkte förbi massor av hus och jag vill bo i de flesta av dem. Höstträd utanför dem, stora hus med stora fönster
 
När vi kom fram var det blåa timmen utanför förklarade Antons pappa. Vi satt och pratade med Antons föräldrar vid köksbordet, löste lite korsord. Sen lagade jag och Anton mat. Anton tände i vedspisen och lagade mat på den. Det är så jägarns mysigt när han står där med stickad kofta och raggsockar och grejar. Det bränner te i livmodern så att säga.
 
Vi drack vin och åt god mat. Förflyttade oss till brasan och kollade på Så mycket bättre. Hemma kan jag ta det lugnare, inte tänka på nästa dag eller nästa vecka eller nästa månad hela tiden. Andas lite och kanske inte tänka så mycket alls. Det är som att tid och dagar inte räknas på samma sätt hemma som i Stockholm. Jag uppskattar varenda minut hemma. Framför brasan hos Antons föräldrar är jag helt lugn. Och det är så jäkla mysigt att jag nästan försmäktar. Det är så varmt och filtar och ett glas rödvin och massa böcker och kvällen utanför.
 
Anton och jag gick ut till stugan och Anton tände braskaminen även där. Pratade igenom dagen. Sen la jag mig på hans tutte och vi kollade på 22 juli, en film om massakern i Oslo och på Utöya (ashemsk men sevärd, finns på Netflix). När det var tio minuter kvar somnade jag, så jägarns trött. Så vi krypte upp på loftet och kurade ner oss. Anton satte på en podd och minuten innan jag somnade igen pussade han på mig och sa "du är det bästa jag vet".
 
 
Sånt som hänt | |
Upp