jag tänker sönder.

Jag har tänkt så ofantligt mycket denna vecka. Mestadels dåliga tankar, tankar som gör mig nedstämd. Har känt mig så himla ledsen för att Anton inte bor här. Speciellt nu när jag är så mesig och skör precis i början av min praktik och behöver honom och hans armar varje kväll. Jag hinner stressa upp mig så himla mycket för att jag jobbar en helg och vi inte kan ses och börjar kolla i kalendern och inser att vi inte kommer ses nästa helg heller och andan står mig uppe i halsen. Att planera in allt och överblicka planering för VECKOR framöver och boka tåg och greja med sånt gör mig så uppstressad. Till och med när jag har Anton här kan jag titta på klockan och bli stressad över att kvällen är slut om två timmar och efter det dröjer det flera dagar innan vi ses igen. Jag kan liksom inte ens njuta av att vara med honom här och nu när jag är såhär. Å jag vill att tiden ska gå så att en stressig period går över och i samma andetag som jag tänker så blir jag ledsen att jag har dagar i livet som jag bara vill ska rinna förbi innan de ens har hänt.
 
Å jag bokar upp mig på saker, tackar ja till ett jobbpass, går en extra kurs fast att jag vet att jag behöver vila. Och vet samtidigt att om jag inte bokar upp mig på saker och har en dålig period så går jag bara och tänker sönder och analyserar och blir helt knäpp av det.
 
Men idag har jag gjort så, bokat upp mig. Jobbar 10:30-14:30 och därefter praktik 16-02. Det blir tungt men jag kommer fixa det. Och 16-02 på praktiken imorgon igen och sen är den här veckan tack och lov slut. 
 
Jag tror jag behöver åka hem nästa helg och ligga på Antons tutte och dricka kaffe med mamma i köket.
 
Som det känns | |
Upp