Efter en arbetsdag

Sista tiden har jag suttit i så många fjantiga möten. Det har varit workshops, planeringsmöten, föreläsningar och strukturell planering. Asså jag spyr på all sån skit och jag skäms lite över det kommunala arbetet jag ingår i. Vi sitter och pratar om vad våra invånare behöver, vilka metoder och insatser vi ska använda för att bäst kunna hjälpa. Alla duktiga välutbildade framför allt vita människor med till synes tolkningsföreträde. Jag spyr! Vi kommer fan aldrig någonstans. Så ska jag sitta bredvid något jävla stolpskott och bRaiNstOrmA hur vi kan stötta kriminella ungdomar och vi bara ordbajsar samma skit gång på gång. Relationer, tillit, finnas kvar, ge nya chanser yadayada. Varfööör ska jag ägna tid på sånt. Låt mig träffa mina ungdomar. Låt mig slippa lyssna en gång till på Nikolas Lunabba (även om han är både vettig och snygg). Låt mig slippa lyssna på någon operativ chef på myndigheten för föräldraskapsstöd som fått någon regeringspeng för att utveckla och samordna arbetet med de kriminella gängen i socioekonomiskt utsatta områden. Hahah asså det är sån bullshit. Vad är det för jävla tjänster folk sitter på? Jag skäms. 

Socialt arbete | | Kommentera |
Upp