Fredag på Bockarpsvägen
Igår gjorde jag det jag tycker om allra mest. Först vaknade jag i Linköping hos Anton. Gjorde kaffe. Yoga. Sen tog jag en promenad till station i snöyran för att ta tåget hem till Mjölby. Nästan alltid när Östgötapendeln rullar in i Mjölby kan jag se vår lilla gröna bil brumma nedför Bockarpsvägen. Då är det min kära mor eller min kära far som är påväg till stationen för att hämta upp mig. När jag öppnade bildörren satt mamma därinne och öste till Timbuktu "jag har på din favoritmusik när jag hämtar dig Alice!!". Vi brummade hem till huset på kullen och mamma gjorde starkt kaffe. Sen hörde jag från lillebrors rum "Är Alice hemma nu?". Så vi tvingade upp honom till frukostbordet och däreften även på loppis.
Provade en Fucking-Åmål dunjacka som alla stockholmsbrudar har nu för tiden. Var på vippen på att köpa den, men tror att jag mest ville ha den för att i sådana fall i hemlighet kunna fnissa åt de stockholmare som möjligtvis spenderat hundratals kronor på en liknande, medan jag skulle ha pungat hem den för under hundralappen. Dessutom har jag en redan överfull jackgarderob, så den fick vänta.
När vi kom hem åt vi jättegod veggolunch och pratade med pappa och Joel. Älskar att sitta i vårt kök, vinka till grannen på andra sidan gatan genom köksfönstret, diskutera stora och små ämnen och dricka ännu mer kaffe. Senare på kvällen började mamma, Axel och jag med maten, det var nämligen dags för trerätters, för en viss herr Fjällström skulle ju ansluta också. Axel satte på musik och mamma och jag öppnade en flaska bubblor. Sen satte vi oss framför brasan och åt nötter och god ost, som sig bör. Axel spelade gitarr. Alltså, det är så himla mysigt hemma, finns ingen annanstans i hela världen som det är så mysigt och tryggt (Gärdet tätt efter).
Sen åkte jag ner till stationen och hämtade Anton. Mamma hälde upp mer bubblor och pappa förhörde oss på nutidsquizet i DN. Sen blev det räkcoctail å så entrecote och till efterrätt cheesecake. Sen förflyttade vi oss till brasan igen och drack Carlsberg i glasflaska och pratade ännu mer. Axel och Anton spelade gitarr och grejade hur länge som helst, vilket är så himla fint. Mina killar.
Sent tog jag och Anton tåget hem till Linköping. Sådär ser min favoritfredag ut.
