Sommar på Bockarpsvägen

Helt otrolig känsla att komma hem i söndags. Sådan sjuk lättnad och på något obeskrivligt sätt befriande att få vara hemma i Mjölby. Satt på ett förjävligt SJ-tåg som inte bara var en timme sent utan också hade ofungerande AC. Under tiden jag satt där och svettades hade jag också ett krävande och svårt volontärpass med ett barn. När jag sedan kom till Mjölby, tryckte i mig veggolasagne och jordgubbar och sen åkte och tog ett kvällsdopp i Skogssjön med min ömma moder och alla mina syskon infann sig friden.
 
Hemma på Bockarpsvägen är dörrarna öppna, solen lyser in på det slitna trägolvet hemma i hallen. Alla är välkomna. Lillebror med stort lockigt hår och sommarkläder går runt och bara är glad. I köket står buffén uppdukad nästan jämt. I söndags färskpotatis, halloumi, sallad, sparris och romantica tomater. En 2,8:a ute i trädgården med mina allra närmsta. Lisa spelar gitarr och mamma berättar om hur hon på bästa sätt stressar av. Det börjar mörkna och nu är det bara myggen, inte den eventuella kylan, som gör att vi tvingas gå in och sätta oss på altan istället. Vi spelar musik och fortsätter prata, måste öppna upp fönstren för att slippa svettas. Mamma kommer ut med vin och snacks. 
 
Jag vet inte, det är så fullkomligt att komma hem. Så mycket kärlek att det känns i hela kroppen. Fan det bästa jag vet, att få komma hem till det där.
 
 
 
Som det känns | |
Upp