Stockholm Stockholm stad i världen
Igår fast klockan var sen klädde vi på oss och gick ut. Det var som om att det var först nu, en månad efter att vi flyttat in, som vi insåg var vi faktiskt bor. För er som har dålig koll på Söder och vill få en reality-check på hur mycket pengar man aldrig någonsin kommer äga, kan man strosa en sväng rungt Bastugatan och kvarteret Kattrumpan (!). Där ligger stans finaste lägenhetshus. Kullersten, filmiska restauranger och små utplacerade fönster här och var. Vi tog oss till Stockhilms finaste utsiktsplats, fasicinerades av spegelblanka Mälaren, insöp solnedgången och försökte räkna ut vilka kyrkor alla upp-ploppade kyrktorn tillhörde. På vägen tillbaka hittade vi den mysigaste lilla restaurangen någonsin. Som tagit ur en fransk indiefilm med en så on point mysbelysning, lågmälda (inte för att jag kunde höra dem men jag inbillar mig det) servitörer och konstiga möbelplaceringar. DIT ska vi gå sa vi i kör. Blev nästan stressad (ha surprise) över att jag inte varit där än?!
Min lilla nyföräleske till Stockholm som infann sig när vi gick Hornsgatan hem fick sig en törn under dagens löprunda. Jag nästan skrattade åt min naivitet där jag sprang. Här tar jag långa steg och drar in litervis med luft i mina lungor, samtidigt som jag blir tvungen att stänga av min podd flera gånger för att lastbilar överröstar den. Luften är tung av avgaser. Jag får ibland stanna upp för att folk går i bredd (ärligt, varför gör man så) över hela trottoaren här. Och när jag sicksackar runt vid Slussen bland byggdamm och avspärrningar blir det nästan larvigt. Men vadfan, så är det om man ska envisas med att bo så centralt, det fattar väl jag med. Jag ska inte klaga på det.
Men, jag kan inte låta bli att längta till en skog där bara mina andetag och naturen hörs. Och där jag kan gå runt naken hemma utan behöva skyla mig. Där ytterdörren kan få stå öppen och där jag kan få handla hur mycket loppisgrejer som helst utan att fundera över var jag ska göra av dem, för det finns plats.
