Första timmarna

Jag hänger runt med Anton och timmarna bara går. Vi kommer på oss själva med att inte ha några tider att passa, vi kan göra exakt det vi är sugna på. Vore det inte lite nice att ligga lite exakt just nu? Åka och köpa massa godis? Ha skräckfilmskväll så länge vi orkar vara uppe?

I lördags vaknade vi sent. Första natten på semestern var obeskrivlig, det var som att vakna upp till ett nytt liv (låter överdrivet men andningen satt inte längre i halsen denna arla morgonstund). Vi hasade oss upp, satte oss i kökssoffan, drack kaffe och läste gårdagens Corren. Drog på oss närmsta jeansshort och gick ut i skogen. En bit in på stigen fick Anton spring i benen och blev så lycklig av att nämnda aktivitet överhuvudtaget gick att utföra att han försvann rakt in i skogen snabbare än kvickt. Jag sprang ikapp honom och vi hamnade mitt i smultronsnåret. Ba tryckte i mäh. Efter en stunds vandrande och andandes hittade vi till dammen. Utan en enda människa inom räckhåll slängde vi av oss alla kläder och hoppade i.

Vi vandrade hem och landade i hängmattan. Drack mer kaffe och åt godis. Tillslut blev det för varmt vilket gjorde dagens andra dopp oundvikligt. 

Efter ett underbart dygn på Bockarpsvägen har vi åkt tillbaka till landet (ja trots att Mjölby i relation till Stockholm i allra högsta grad kan räknas till landet är nog Normlösa ännu mer landet än så). Vi har köpt grillgrejer och badtunnan är på uppvärmning. Ytterligare en hel lång kväll där vi får göra vad vi vill.



Som det känns, Springa, Sånt som hänt | |
Upp