Ett ögonblick i staden
När jag lämnar Ringvägen och svänger in på Hornsgatan känns det som Europa i min stad. Den där luften som alltid verkar vara densamma oavsett var man åker, i alla fall på vår eller höstkanten. En kall luft men fylld av förhoppningar och avgaser. Ändå en klar luft, känslan av att det finns så mycket att hämta här. Bussar, bilar (tutande sådana) och människor i en faslig fart. Men jag också ju. Går hela långa raksträckan, svänger av vid den lilla provisoriska gångvägen som tar mig till Gamla stan. Jag känner mig som en del av Stockholms blodomlopp.
Pendeln mot storstadens norra utkanter. Här finns vatten och mer gröna färger. Stora vackra trävillor som antagligen är så dyra att till och med borgarpacket slår en extra fundering innan de lägger vantarna på en sådan kåk. Men när jag går hem sen, efter sista genomläsningen av uppsatsen, en gubbe boendes i ett av de pampigaste husen som klipper gräset. Och hela jag fylls av sommar. Den starka friska lukten av nyklippt gräs. Som den känns! Hur beskriver man den? Sommar. Det är så vackert med alla lukter nu.
