lördagen
Anton stannade hemma, nyopererad och trött. När Tove spelat klart åkte jag hem till honom, för frusen för att fortsätta ut med de andra. Jag hoppade ner breve i soffan, vi poppade popcorn och såg en gammal 90-tals film med Robert De niro och Robin Williams. Fortfarande frusen kröp jag upp i sängen, bäddade ner mig och kände mig totalt tillfreds. Utan en droppe alkohol i kroppen, kall och med en liten känsla av magont kröp jag ner i ett fullkomligt lugn. Antons varma snälla kropp bredvid. Lugn i att vara hemma i tryggheten med magontet med en morgondag som är ledig. Vi kan sova hur länge som helst.