De två första dagarna på sommaren

Vi går och lägger oss, fast klockan är eftermiddag. Kylen är full av färskpotatis, färsk lax, sparris, bubbel och svenska jordgubbar, men vi behöver mer energi för att ta itu med det. Somnar med jazz i bakgrunden. Hade nästan glömt hur skönt det är att sova på eftermiddagen, som massage. Efter en timme kan vi inte hålla oss längre utan går upp och stökar i köket. Mycket smör i stekpannan, Anton vet bäst hur man gör. Bubbel i glasen, våra favoritchips på bordet. Grattis till godkänd och avklarad c-uppsats och grattis till oss för att vi har varandra.
 
Vi skriver till våra vänner och drar med dem ut, trots att de båda två är slitna. Vi möts på en fullsmockad uteservering, beställer öl och pratar ifatt. Det osar om Södermalm och jag sitter i klänning hela kvällen. Vad konstigt det är med kläder förresten, förra sommaren köpte jag en blommig långklänning som jag bar öppen till jeansshorts och t-shirt. Nu har någonting hänt och jag kan helt plötsligt gå i stängd klänning och känna mig bekväm i det. En annan känsla än jag hade förra året. Det är fint att man förändras.
 
Vännernas slitage gör sig påmint och de tackar för sig, men vi känner oss inte riktigt klara. Snurrar på Söder, korsar gator och passerar öldrickande ledighetspersoner. Det är tydligen inte bara vi som har en fri nationaldag nästföljande morgon. Vi traskar nästan ända hem och sätter oss på en uteservering med varsinn öl. Skvallrar om förr, hur det kändes när vi träffades, att vi kan få ha det såhär bra. Att vi kan få ha det så.
 
När jag vaknar nästa dag ligger han bredvid och lyser som en sol, pussar och gossar när jag öppnar ögonen. "Det är redan över tjugo grader ute". Jag är sliten och svag, så han går ut och fixar dunderfrukost. Ligger i soffan och väntar, kollar på Nyhetsmorgon. Sen, varsinn bricka med juice, kaffe, ägg och avokadomacka. Det bästa! 
 
Vi lyckas tillslut ta oss ut i ett kokande Stockholm, lättklädda människor med badväskor över axeln. Går över den lilla bron till Långholmen. Det är så varmt att det nästan ser disigt ut i luften längre fram. Väl framme vid stranden är den självklart fullproppad, hade vi väntat oss något annat? För att slippa alla människor går vi vidare utmed ön och hittar en liten gräsplätt med utsikt mot Kungsholmen. Vi lägger oss i skuggan av ett träd och öppnar varsinn bok. Det är sommar nu. Hur känns det? Jag har inte hunnit känna än. Men helt plötsligt kan man ligga i bikini utan att frysa ett dugg. Innan vi går hem hoppar vi i, det är kallt men skönt. Och ett knä som krånglat i över ett år är plötsligt funktionellt igen vilket gör sommardopp möjliga. En underbar känsla.
 
Efter badet åker jag till Östermalm och möter upp en klasskompis inför en yogaklass. Instruktören ber oss plocka fram massvis av filtar och bolster till våra mattor. Därefter instruerar hon oss till en position uppbullad med dessa redskap där ryggen avlastas, bröstkorgen öppnas upp och luften blir lättare att andas. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det lugnet jag känner då har jag nog aldrig förr upplevt. Som i trans? Helt helt avkopplad. Vi ligger så i tre olika positioner och jag försvinner. Jag tänker abstrakta bekymmerslösa tankar och hela kroppen hinner stanna. Aldrig förr har ett yogapass gett mig så mycket! Efteråt var jag helt lugn och är det fortfarande, trots flera timmar senare. Jag måste dit igen.
 
Att livet kan få vara så fint. Att jag får bo med min bästa kompis som är så himla rolig att hänga med. Det är varmt nu och efter en lång vår är kandidatuppsatsen äntligen avklarad. Allt är för bra nu!
 
 
Som det känns, Sånt som hänt | | Kommentera |
Upp