springa igen

Tar mig ut i spåret, kommer inte ihåg sist jag orkade med det. Känner mig pigg, utvilad och jag orkar. Det är skuggigt i skogen men på sina fläckar dallrande varmt, det bekommer mig inte. Med 20% mer blod i kroppen och grynet guppandes i magen är det tyngre, jag är mer andfådd, men det går. Skulle kunna springa den här rundan med förbundna ögon, känner till varenda kurva, backe och avtagsväg. Således också hur långt det är kvar tills rundan är slut. Sista backen orkar jag, jag stannar ingenting. 

När jag är framme stannar jag och andas dubbelt så intensivt som jag brukar. Men jag klarade det! Blir nästan tårögd av känslan. Har liksom uträknat min kropp som något annat än bullbakeri de kommande månaderna, men idag insåg jag att den fortfarande är min också. Vi delar på den. Och jag är asstark!



Grynet, Springa | | En kommentar |
Upp