Mitt lopp 2024
Detta år var första gången jag startade och sprang helt själv. Det kändes konstigt men också gött. När eldarna eldade och musiken musikade sprang jag och fan vad jag sprang. Sprang om, sicksackade förbi alla långsamma latmaskar. Ned vid Skanstull.
Det susade om mig! Som sig bör närmade sig Vita bergen och jag talade till mig själv det här klarar du det är ok att sakta ned. Haha men ja, fyfan jag tog mig upp och fortsatte springa om swisha mig förbi men jag höll nästan på att spy högst
upp vid änglakören.
Sen är det nedförsbacke en bra bit. Fortfarande så jävla stark! Jag tänkte att jag nog kommer leverera mitt långsammaste lopp, men jag kände mig samtidigt oövervinnerlig. Stundtals tungt men aldrig tvivlade jag på min ork, jag visste att jag skulle orka
kötta mig igenom det. Renstiernas gata springer man två gånger, första är kämpig för att man vet att man ska göra det igen, men sista är så jävla go för då är man klar med Renstiernas. Sen ner mot Ringvägen och den är seg för den är bara bred plan
och lång. 7 km gjort. Sen in på virrvarren runt Skånegatan. Haha nu andas jag tungt men jag är som en maskin. Trycker på! Backen upp mot Mosebacke, det är långt och det går sakta men jag springer fan om! Folk! Sen så, sen äre fan nedförsbacke
i både sinnet och banan. Svängen in mot Mariatorget, det är så jävla kort kvar nu. Hornsgatanrakan och jag börjar febrilt leta efter Majken Anton Axel Isabell. Tittar på båda sidor var är dem. Nä, nu är det så kort kvar jag köttar vi får prata sen. ALICE
ALICE skriker och hoppar Isabell och Axel vinkar och Anton hoppar med Majken på sina axlar. Jag ökar med mina sista krafter in i mål och ser att jag tagit mig runt på 55 minuter. Det är mitt näst snabbaste Midnattslopp! Anton sa att Majken sa
heja heja mamma jag såg mamma hon sprang!
Jag måste ha det här igen, jag älskar att få känna mig såhär stark!!!
