Känslan kvarstår
För fyra år sen skrev jag såhär om dig:
För att du alltid tar fram två rena handdukar och inte bara en till dig själv. För att du när det behövs gör bricka med ostbitar, oliver och drickbart. För att du varje dag frågar vad jag tänker på och alltid är redo att ge ett bra svar på mina tankar, oavsett vad de handlar om. Du diskar så bra och maten du lagar är alltid så grundad och djupt god, till skillnad från min som är mesig och platt god (läs ok). För att du planerar tillsammans med mig för att du vet att jag tycker det är skönt. Du dansar och sjunger och hittar på sånger om vad som händer just nu för att du vet att jag alltid skrattar då. Och det gör dig så attraktiv att du kan så mycket historia å krig å geografi å ord för när jag frågar om något jag inte kan har du nästan alltid ett svar. För att du är så genuint glad för min skull och för sånna saker som du vet att jag mår bra av. För att du vet hur man gör mysigt. Att du säger ja till typ allt. DU ÄR ÖVERLÄGSEN alla.
Och fortfarande känns det samma. Kanske frågar du lite mer sällan vad du tänker på, för vi ses ungefär hela tiden just nu och du kan ofta räkna ut vad jag tänker ändå. Jag ligger uppe på övervåningen och du lagar hemlig alla hjärtans dag middag. Allt gott så.