Tankar på ett tåg
Jag blir tårig när jag tänker på att jag ska få krama på Harry idag. Jag är så känslig. Och det är ganska skönt. Men hans moffliga kinder å skratt, huvvet och de snabba små benen. Mitt hjärta min systerson.
Jag är på väg till Stockholm, i helgen ska vi äntligen ses Lisa, Vilma, Fanny och jag. Vad jag skrattar gott då, de tre roligaste samlade på en plats. I somras var vi i skärgårn tillsammans, det ser jag som något av det bästa med 2024. Hur vi levde och göddade då.
Har tänkt så mycket på pappa på sista tiden, han har känts så närvarande. När jag inför Majkens treårskalas blåste upp ballonger och slog in paket hade jag Joels pappa-lista på. Då kom "tänk på mig ibland" (gråter bara av att skriva det), jag har inte kunnat lyssna på den sen Fredrik sjöng den på begravningen. Pappa älskar den låten. Jag fick stanna upp och tvingade mig igenom låten. Det var fruktansvärt för jag kände en liten del av vad jag kände den stunden. Men det var fint också för det kändes som pappa var där hos mig då. Låt ditt hjärta slå för dem du litar på, men tänk på mig ibland. Usch pappa min pappa jag tänker på dig hela tiden, du är med mig i allt. Du är med mig i Majken, i allt hon gör.
Pappa hade en del specialintressen som bara av den anledningen att det var han som hade dem, blev spännande. Han älskar motorcyklar och kunde ibland berätta för oss om mc-gäng och vad de kunde göra mot sina medlemmar. Kanske berättade han det bara en gång, men jag minns hur han sa att någon som förått gänget kunde få sina tatueringar bortslipade med slipmaskin. Och hur en kille han kände igen bara försvunnit. Jag kunde inte förstå, vadå försvunnit? Pappa ryckte på axlarna och idag som vuxen förstår jag ju. Det var så läskigt och mystiskt och spännande.
Han tyckte om Asterix och Obelix också. Ibland, innan Axel föddes, kunde vi leka det allihop. Joel var Asterix, Lisa Obelix, pappa han med harpan tror jag eller han som kokade grytan Miraculix. Jag var hunden Idefix och pappa bar mig under armen. Åh vad jag gillade livet då, när jag fick vara den där lilla hunden. Asterix och Obelix var så närvarande i vårt liv? Haha Lisa kommer du ihåg? Ett väldigt speciellt barn(?)program egentligen. Varför gillade vi det? Kanske för att pappa gjorde det också.
Pappa hade en fäbless (haha skrev fabläss först) för adidas stan smith. Det var de snyggaste skor han visste och jag tyckte han var så orimligt ball i dem. Helvita med gröna detaljer. Jag var stolt över att jag hade en pappa med balla sneakers och inte gubbiga pappaskor som andra pappor kunde ha. Jag ser framför mig hur han i beiga khakishorts och sina stan smith går mellan klipporna på Gotland där vi ibland var på somrarna. En gång beställde jag ett par vita adidas med röda ränder på Caliroots-rean åt honom. Han var stolt som tuppen över att jag hade betalat dem och han hade dem jämt. De var inga stan smith men de var adidas överlag och det funkade näst bäst.
Pappa rökte Marlboro röda och drack Carlsberg hof på glasflaska. Alltså inte på nåt alkat vis utan mer livsnjutigt. Det var många år sedan han slutade röka, men Marlboro förblir något ballt för mig. Inte i den meningen att jag själv vill röka, snarare som att det är någon slags kändisstatus på att ledigt njuta av just det märket. Min pappa var så cool på riktigt, han försökte inte ens. Hof på glasflaska är det godaste jag vet, kanske mest för att pappa tyckte det också.
Nu ska jag läsa Kupé och njuta av självheten någon timme till. Snart hemma hos Harry Lisa Matte Axel Isabell i Hammarbysjöstad.
