Nu är det så
Bara Majken och jag vakna, vi går ut. En kopp kaffe, hennes yoghurt och puffar och en Bamsetidning. I badrocken tar jag promenaden till brevlådan, hämtar DN, en tunnare sådan på måndagar. De stegen är heliga, från grinden till brevlådan mitt i sommaren.
Jag njuter av att bara få vara med mitt barn. Höra hur hon bubblar, sjunger en påhittad sång om sin morfar. Frågar om hon får kissa utomhus, går iväg en bit, lantisunge.
I Malexander badar dem, kusinerna, och jag tror att både mamma och mormor tänker att det nästan är Lisa och jag där, de små nakenfisarna som modigt står på botten (och låter alla få veta det) i Lillsjön. Vår sjö, vår oas.
Vi ligger ute sen i trädgården, Anton fäller upp parasollet fast klockan är 21, det är så varmt. Jag läser Knausgård, sist jag gjorde det gick det trögt även om det var bra. Så jag var beredd på en liknande upplevelse nu med Morgonstjärnan. Men det går som ett rinnande vatten, tänk att kunna skriva så.
Nu, i vårt sovrum med fönstren på vid gavel. Det börjar lukta regn ute, ikväll har jag inte vattnat något. Zucchinin växer som en jävla galning, jag borde kolla till den tidiga potatisen nu.
Denna dagen ett liv!
Vårt liv.
