Där andra försvinner i mängden

 
 
En helg i mars är slut och det är måndag. Men det känns ju inte. Inte Ångestfyllt. Utan bara som en vanlig dag mitt i livet. Jag har kört yoga trots ländryggsont, känner mig ännu äldre och stelare än innan jag började yoga.
 
Men det är 2 grader varmt ute (trots det långkallingar på), borstat tänderna, på med jackan. Ska ta en lång promenad till Söder tror jag, lyssna på Filosofiska rummet (min favoritpodd) och handla massa mat inför veckan. Imorgon börjar en ny kurs, Äldre och personer med funktionsnedsättning, och jag tänkte läsa in mig till första föreläsningen. 
 
Idag kommer Anton äntligen hit, har längtat ihjäl mig. Lyssnade på låten ovan igår kväll och luktade på en tröja han lämnat här. Började gråta för att jag känner exakt som hon sjunger och för att jag är så glad att jag träffat honom. Haha tönt jag vet.
 
Förr gick jag ut till fem men
Nu vill jag bara hem och låta timmarna försvinna
Få glo på något meningslöst med dig här bredvid
 
Musik, Som det känns | |
Upp