SJ 513

Stillsamheten; friden i att åka tåg hem en fredagseftermiddag. En arbetsvecka i ryggen, cancerprognos och halvdålig sömn. Pappa ska börja en tuff behandling om några veckor men läkarna är positiva. Det finns goda chanser att bota den här skiten. Jag är lika delar hoppfull som rädd och orolig. Rädd inför att se pappa så svag, få vara med om att han går igenom den här skiten. Orolig för att det inte ska gå bra. Men hoppfull om att det kommer göra det. Det ska gå bra.

Jag läser Situation Stockholm och är påväg till brasan å rödvinet å Anton å hans föräldrar å landet. Sover aldrig så gott som en fredagskväll i extrastugan på landet med Anton. Jag saknar mamma och pappa hela tiden. I helgen ska jag krama på dem också.

Jag tänker på vilken jävla tur det är att jag har Lisa och hur hon är mot mig och pratar med mig. Känner mig och vet vad jag behöver. Min roligaste! Som också flyttar ihop med min andra favorit, Matte, nästa vecka. En jägarns ynnest å få harom i mitt liv.

Det är piss men det är okej. Jag har många stunder när livet ändå känns bra, trots den kroniska ångest pappas tillstånd framkallar. Det får bara gå ändå.


Det jag tänker på, Livsviktigt, Som det känns | | Kommentera |
Upp