Jaha, jaa. Vad ska jag skriva, idag ett år senare? Ingenting känns annorlunda, jag känner mig fortfarande halv utan honom. Vad hade han sagt nu? brukar jag tänka, när jag är med om något. Han hade ett sätt att bagatellisera saker på ett så skönt
sätt, precis som min storebror har. Till honom kan jag säga vad som helst och han tar alltid emot det med typ "mhm okej, ja men då får man väl bara göra sådär". Det är så skönt. Att allt inte är hela världen.
Idag ska vi äta capricciosa med ägg för det är hans favorit.