18:e augusti
Det hade precis börjat dugga. Hela kvällen hade vi haft jättefint väder och på baksidan på trädgården hemma satt alla jag bryr mig om. Tusentals ljus och massor av vänner.
Plötsligt började det ösregna. Jag rafsade fram två paraplyn, ett till min kompis och ett till honom. Vi skulle sova på andra sidan stan hos min kompis, så det var bara att börja traska. Jag hade min nya regnjacka på mig och mina slitna vans, men inget av dem gav något speciellt vidare skydd för regnet. Min kompis gick nynnandes i förväg, struttade runt på stadens små gator. Som för att få plats under hans paraply och komma lite närmre tog han min hand. Jag satte på en låt önskad av min kompis i min mobil, men det gick knappt att höra något alls för allt regn. Fnissandes och hoppandes mellan vattenpölar tog vi oss genom stan. Inte en käft ute. Jag kunde känna hur han luktar.
Vi kom fram till lägenheten och kröp ner i sängen direkt. Nära nära honom. Även fast Jessica också låg där. Jag sover så bra med honom, tryggare. På morgonen efter kröp jag ännu mer nära och han pussade mig. Men tyst tyst för att inte störa min kompis.
Det var nog där jag blev kär i dig.