Så socialt utmattade, vi åker ut på landet själva, ingen annan får vara med. Det är helt tyst ute i skogen, sånär som på fåglarna och sysorna. Dagen har varit varm och vi kan fortfarande gå tunnt klädda trots att det börjar bli kväll. Vi tar den vanliga skogsrundan, förbi överblommade midsommarblommor, skraltiga faluröda stugor och enorma spannmålsfält. Tät skog och inte en tillstymmelse till kantareller, jag letar febrilt. Vi kommer fram till dammen, den är alldeles stilla. Kastar av oss alla kläder och hoppar i, alldeles ljummet, tippar på 28 grader. Jag tänker på vår brygga på Reimersholme där jag krampaktigt behöver hålla i min handduk för att skyla varenda centimeter av min ombytande kropp. Här finns ingen.
Solen går ner över fältet, vi dricker kall öl och äter citronpasta. Såhär kan väl livet vara jämt.
