Så går jag där på Södermalm mä Anton i handen, vattnet som omringar oss, uteserveringar som är öppna, ungdomar som röker i öppna fönster. Stöter på en gammal vän på Judit och Bertil och blir så glad att hon bor här nu. På jobbet idag skrattade jag så mycket att jag grät med en ny kollega. Det händer så sällan. Hon är väldigt fin.
Men skulle skriva om Stockholm! Får helt plötsligt svårt att föreställa mig hur jag ska kunna lämna den här stan. Vill inte! Lämna! Så jag gör det inte.
Anton sa igår när jag jämrade mig att jag inte behöver bestämma mig. Än. Nu. Man får må bra och ha det bra ändå.