Jag kan se dig i mitt eget barn
Pappa har känts extra nära den sista tiden. Det känns som han är nära mig, är i huset, är nära Majken. Ibland ser det ut som Majken kikar på något jag inte kan se, som om hon för syn på något som får hennes blick att fastna. Då brukar jag tänka att hon
ser att pappa är med. Igår när hon gjorde så frågade jag henne "såg du morfar?" då nickade hon och sa "Foffa!". Jag vet inte vad det betyder, troligtvis ingenting alls, men jag väljer att tänka att pappa är här.
Majken är så lik honom. Samma beniga hållning. Rivig, envis. När jag hör den här låten och hon sjunger "jag kan se dig i mitt eget barn" kan jag inte låta bli att känna massor.