54-23
Idag begravdes han och kyrkan var smockfull. Utanför kyrkan hade Joel parkerat pappas trike, den han byggt själv. När begravningen var slut drog Joel igång den och sladdade iväg över kyrkgruset framför alla, såsom pappa också skulle ha gjort.
När han gasade igenom stan, långt över hastighetsskyltarnas stränga order stod vi allihop och jublade.
Efteråt bjöd vi på Bullens, Hof och chokladbollar för säkert hundrafemtio pers. Alla har minnen med pappa. Något av det finaste jag hörde idag var en vän som sa att han aldrig hade dubbla ansikten. Han var den han var inför alla, aldrig gjorde han sig
till eller blev någon annan i olika sällskap. Så sann sig själv. Min älskade älskade pappa, han känns som en kändis. Så speciell och ball var han.
Jag har en så stark känsla av att vi kommer ses igen.
<3