En kvällstur
Tog med Grevinnan af Skrindan som Axel kallar henne på en kvällstur. Innan hon skulle sova rullade vi ned för björkallén som leder ned mot kyrkan. På vänstersidan står alla vackra välskötta hus uppradade. Jag beklagade mig för mina favoritgrannar förra
veckan att vårt hus ser ut som ett bombnedslag jämfört med alla små Astrid Lindgrenhus i trakten. De sa att jag inte skulle bry mig om dä och att deras hus också var en enda röra i flera år när de var nyinflyttade.
Veta är så vackert nu att jag knappt vet var jag ska titta. Majken pekar på allt möjligt och säger "däh!" å så får jag svara fält, träd, brevlåda, napp eller grusväg. Det är hennes lilla värld. När vi skulle sova sen kastade hon sig i mina armar
och gosade in sig vid min hals. Vi skrattade massor och det känns så fint att kunna skratta ihop med min dotter.