Ibland känns det såhär
Allt allt i mitt liv tvingas jag omvärdera utan pappa. Hur ska jag tänka på vårt hus när inte han är med? Vad ska jag ha för relationer och varför? Hur ska vår ursprungsfamilj vara nu?
Det känns som om jag är fast på en stor fest och bara väntar och väntar på att den roligaste personen ska komma dit. Inte som om jag liksom inbillar mig att han ska komma tillbaka, utan snarare som att festen bara pågår utan att det roliga helt börjar.
Och jag är så jävla otaggad på att vara på en fest där den viktigaste saknas.
❤️💔❤️