augustitorsdag
Jag fnyser när jag cyklar till tåget tidigt tidigt på morgonen. Har lämnat två varma sovkroppar i sovrummet och ryggat till av åsynen av mitt eget tryne i spegeln. Herregud, att det är lov att se ut så manglad. Smetar på mig mitt nya läppstift, lite bättre.
Men fnysandet är inte för mitt morgonjag utan för mitt morgonveta. Det är helt otroligt vackert.
Får vi bo såhär? Det känns som vi lever i en saga ibland.
Dagen blir tryckande varm, jag snackar skit med mina kollegor på vår balkong över en kopp kaffe och plommon vi fått från grannen. Om tre veckor får vi äntligen flytta in i våra nya lokaler som vi väntat på i två år. Jag har aldrig haft ett jobb där grejer är nya. Stolar, skrivbord, kaffemaskin och sånt. Det känns som det kommer bli en bra höst.
Jag cyklar snabbt snabbt mot förskolan sen. Stressad efter att bussen från Skäggetorp centrum aldrig kom och tvingade mig ta ett senare tåg. Men när jag kommer fram till förskolan står alla pedagoger glada och välkomnande och försäkrar mig om att det inte är någon fara att jag är lite sen. De berättar att allt har varit bra och att Majken är fantastisk. Att hon pratar, berättar och förklarar. Jag blir oerhört stolt.
Vi cyklar hem och Majken tjoar när hon ser vårt hus. "Mamma, där bor vi! Måns, Gullan och Pelle!". Det är mycket Pelle Svanslös som gäller nu. När vi kommer hem river vi igenom påsen med utklädningskläder som Majken fått av min kollegas barn. Vi ska på sjörövarfest hos Lisa, Matte och Harry imorgon och då är det sjörövarutklädnad som gäller. Jag har köpt ett svärd och coola tatueringar på en obskyr butik i Skäggetorp.
Anton kommer hem. Han ställer sig i köket och lagar en kycklinggryta med grejer från trädgården. Det är fortfarande smäktande hett ute, sommaren är inte slut. Vi sitter ute i trädgården och äter. Om två dagar ska jag springa Midnattsloppet, så efter maten ger jag mig ut för en sista tur innan det är dags. Det känns som att det går tungt och jag blir stressad inför min prestation på lördag. Min kurator har sagt att jag ska låta bli å tänka på min tid, men det kommer jag inte kunna i alla fall. Anton säger att mitt mål är att springa över en timme (och inte under), men det kommer jag inte kunna i alla fall.
När jag kommer hem är jag genomsvett. Jag tar bilen till Sya havsbad och slänger mig i. Såhär års och såhär dags behöver man inte ha badkläder. Det är svalkande och det är en av mina favoritplatser på jorden. Efteråt blir jag godissugen och åker köper choklad på automaten. Jag skördar lite till Lisa imorgon.
Och jag tänker igen, att vi får ha det såhär bra.