Skjortan
Jag köper skjortor till Anton på second hand. Randiga, enfärgade eller mönstrade i kraftigt tyg. Stora storlekar så att de sitter så att säga ledigt. Jag inbillar mig att han behövt hjälp att hitta sin stil. En flickväns lott i livet att styra upp sin kille på diverse olika plan. Gällande klädstil har jag sett till att Anton har Martens, adidas, levis och så dessa skjortor. Det är ju för att han passar i dem, det är ju för att det är snyggt.
Men allra mest är det ju för att det är tryggt. För mig. Och jag har tänkt på vad det är som är tryggt med en skjorta. Kanske för att just han har på sig den. Eller för att jag också kan ta den (fast det handlar nog inte så mycket om trygghet hehe). När folk ska komma hem till oss och han sprayar på parfym på sitt bröst och så en Anton-skjorta. Då är vi i samma lag! Vi är liksom familj så tydligt då. Det är bara en känsla. Vad är det för känsla?
Men så ser jag ju, i mammas badrum.
Att det är pappa ju.