Jag känner mig rädd för så mycket här. När någon maskin piper, vadå har hon låg puls då? När de knackar på dörren, nu får vi domen. Eller den trevliga läkaren, för hon sitter på informationen. Jag är rädd för minsta lilla rörelse Majken gör, jag vill
inte se något avvikande. Hennes varma varma hud.
Det känns som att jag är instängd i en mardröm? När tar det slut?
