Det hettar fortfarande på min kind, hennes varma kind och två små händer som söker sig till mitt ansikte nu är skollande heta. Igår morse fick vi ringa 112 för att hon krampade och var helt okontaktbar. Vi åkte ambulans och fick vara kvar hela dagen.
Det var så läskigt, min lilla lilla tjej alldeles lealös i mina armar.
Jag är uppmärksam på varenda litet andetag hon tar. Jag är uppmärksam på Antons blick när han ser på henne. Är det oro i den? Ser han något annorlunda? Behöver vi ringa på ambulans igen?
Du är finaste jag har.