Nu är vi hemma

Sju månader senare är min Messenger full av röda hjärtan igen. Fast den här gången är de inte för pappa utan för Majken. Jag går sönder, oron maler i varenda liten cell i min kropp. Men det är påväg åt rätt håll och det ska gå bra.

Igår när jag grät kastade sig Majken i mina armar och torkade under mina ögon med sina små händer. Hon kramade och kramade tills jag slutade gråta.


Nu är utsikten bättre, jag kan se vart vi ska. Ingen av oss här ska frysa, allting kommer att bli bra.

(null)



Grynet, Livsviktigt | |
Upp