furusundsgatan.blogg.se - Osorterade tankar om blodådror, garaget och barndomen

Osorterade tankar om blodådror, garaget och barndomen

Pappas blodådror på armarna stack upp så som de gör på arbetande män. Det var spännande att trycka på dem och se ådran åka tillbaka direkt. I de tunna detaljerade skårorna på fingrarna satt motorsmuts som aldrig riktigt helt försvann. Pappa brukade säga "jag går ner till garaget" å så försvann hann och satt på huk med diverse fordon och meckade och grejade. Mamma lät honom hållas, som om hans Kawazaki var lika viktig för familjen som att det fanns mat på bordet eller rena handdukar i badrummet. Visserligen sålde han sina uppfiffade fordon titt som tätt, men pengarna de genererade återgick bara i den lilla verksamhet vilken innefattade en ut en in.

Pappa byggde en lift också, en mekanisk under golvet där han kunde hissa upp sina motorcyklar. I taket finns också en blå bjälke han svetsat fast (det kunde han också!) varifrån diverse kraftiga remmar hänger. Där brukade Lisa och jag, i brist på en riktig ribbstol/olympiska ringar hänga å dingla. Garaget var spännande för det var grejer där vi inte kunde något om, maskiner och verktyg i obegriplig ordning (och oordning). Men aldrig sa pappa att vi inte fick vara där. Joel och hans kompis brukade släcka ned garaget, på den tiden det var mer tomt. Sen satte de på Scooters Fire, vilken börjar med en halvläskig röst för att sedan övergå till ett ballt gitarriff. Ungefär då tände de lampan i taket och sprang runt med hockeyklubbor i sann NHL-anda. Det var så häftigt.

Vi fick göra typ allt? Innebandy i köket (haha känslan av att man faktiskt kunde löpa och dribbla längst med köket!), geggamoja över hela vinteroverallen, inte nudda golv, bakning och lådbilar. Allt var möjligt.