Anton räknar ner veckorna till första advent, han älskar julen. När jag frågar honom om hur han vill att just den dagen ska se ut glittrar det i ögonen på honom. Han svarar glatt att vi ju ska fira Harry då men att han kan tänka sig en lussebulle när
vi kommer hem. Mitt hjärta växer till dubbel storlek då och jag känner en ostoppbar tacksamhet över att jag har honom. Vi kollar på gamla klipp från när Majken bara var några månader, Anton sjunger påhittade sånger trots att han var helt utmärglad av
utbrändhet.
Dina pliriga ögon ditt skoj jag älskar dig tusen gånger.
