Hemma igen
Hemma i vår säng igen. Jag har aldrig älskat den så mycket som efter vi varit på sjukhuset. Hon skollar inte längre och läkaren har sagt att allt är bra. Ändå stillas inte min oro för det är så det är att vara mor verkar det som. Jag mår illa av oro. Men Anton har kollat henne var tionde minut (sovning andning febring) och allt går bra. Jag kryper ned intill henne och oron har minskat.
Hennes hår är fullt av leragegg som används vid EEG. Det minns jag som en av de jobbigaste grejerna för ett år sen. Att slita ur det där ur hennes hår. På bröstet sitter klisterlappar som varit till för att kolla hjärta och andning och allt sånt. De har också fått sitta kvar. Det gör vi imorgon.
Men nu ligger hon här bredvid mig och jag upprepar min mest använda mening 2024. Tänk att du finns.